Det är inte frågan om att bensinen exploderar innan tändstiftet tänder, om man har för lågt oktantal.
Det som händer är följande:
1) Tändstiftet tänder bensin/luftblandningen närmast omkring det. Flamman sprider sig i förbränningsrummet och trycket stiger ganska snabbt.
2) I någon annan del av förbränningsrummet, gärna i något skrymsle där det kanske sitter en glödande sotflaga eller något (vid kolvkanten t ex) självantänder bensinen pga det höga trycket och temperaturen. Men det blir ingen normal förbränning utan snarare en detonation.
3) Ännu märkligare fenomen (typ ljudbang) får man när de bägge flamfronterna möts.
Det är det som kallas knackning eller spikning! För att bli av med knackningen måste man antingen höja oktantalet eller sänka maximitrycket i cylindern. Och det senare kan man göra på flera sätt. T ex minska gaspådraget, minska kompressionen, ställa tändningen senare eller spä ut bränsleluftblandningen med avgaser.
Det finns en sak man måste se upp med när det gäller oktantalsangivelser. Det finns två olika mätmetoder, de kallas researchmetoden (kallas RON / ROT / ROZ / oz.r beroende på språk) och motormetoden (MON / MOT / MOZ / oz.m). De ger olika värden på samma slags bensin, researchmetoden ligger ca 7-10 enheter högre.
I Europa anger vi oktantal enligt researchmetoden medan man i USA anger medelvärdet av research- och motormetoderna. Amerikansk 88-oktanig bensin motsvarar ungefär europeisk 93-oktanig bensin.
