DD är unikt i så måtto att det är en planetväxel.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Planetväxel
Den första modellen 05 och 06 är ganska stabil bara man sköter oljebytena. Det är en "ren" planetväxel.
Den andra modellen 07 och 08 har back som opereras av en solenoid och kuggarna är känsliga så risken är att man hamnar att byta dem runt 1000 mil. Täta oljebyten anbefalles.
Den tredje modellen från 09 är en ren nerväxling precis som den första eftersom att AC nu kunde montera en elektronisk backväxel och vända motorn. Lagren har visat sig vara en svag punkt, likaså en del spåning så täta oljebyten är att rekommendera.
Planetväxlar i allmänhet är inte så lätta att få till. Huvudrotorväxeln på försvarets helikopter 10 är ett bra exempel. Den beställdes med fel låda från början så den håller inte för att hovra med. Ingen tänkte ju på att den skulle användas som ytbärgare...
Så inför sjöräddningsroperationer har man rivit ur stora delar av inredningen och enbart tankat den till hälften. Efter varje sjöräddning plockar de ner lådan och går igenom den numera. Och dessutom håller de på att armera och beväpna några helikoptrar som ska ner till Afghanistan, mera vikt och raka spåret till en krigssituation.
Vid estoniaolyckan stod hela Sveriges armada av hkp 10 på marken eftersom att spånvarningar i växlarna tvingade dem till nödlandningar på väg till olycksplatserna. Gamla trogna hkp 4 räddade dagen den gången.
Det går ju att byta växlar men det kostar som nya helikoptrar...
Planetväxlar är som sagt svåra, till och med på hkp 4 plockar de ned växlarna flera gånger per år och röntgar delarna. På den är kuggkransen en känslig punkt, och dyr. På hkp 10 är planethjulen och -lagren en svag punkt. På hkp 6 var det problem i början och där var planethjulen för få så nållagren nöttes helt enkelt upp. Det löstes genom att öka antalet planethjul.