Den här dagen har bara gått utför än så länge.
Det började så bra med att man var uppe med tuppen och tittade ut genom fönstret och fick se gnistrande sol och -4 grader på termometern. Perfekt för en tur med gamle svarten (Citation 300 -79).
På med skoteroverallen och ut och startade skotern som förvånansvärt nog gick igång på andra draget. Sedan började alltihop. När jag kommit cirka 4 km hemifrån började skotern leva om och gå som ett arsel. Öppnade huven och kunde konstatera att remmen hade sjungit på sista versen. Lyckligtvis hade jag med mig en reservrem så efter lite pyssel och knåp var jag iväg igen.
Glad i hågen fortsatte jag min färd. Eftersom det hade frusit så pass under natten så var det en extrem skare och extremt djupa, rodelliknande skoterspår som inte alls är speciellt lämpade att köra efter med min smala gamla skoter. Men det tänkte jag förstås inte så mycket på och i en ganska brant backe hördes ett DUNS under skotern. Jag stannade skotern och kunde konstatera att nu var det mattan som glidit av de bakre boggiehjulen. Efter mycket bök så fick jag mattan på plats och nu hade jag ingen större lust att köra mer så jag började glida hemmåt.
Allt gick bra ända tills jag skulle över den sista myren innan jag var hemma. I 70 km/h small det till utav bara helvete under huven och skotern stannade. Jag trodde först att någon kolv hade skjutit genom toppen men när jag öppnade huven så såg jag ingenting förutom att luftrenaren var lite sned och att variatorremmen var alldeles slak. Vid en lite närmare inspektion såg jag att fjädern på sekundärvariatorn stod rakt ut som en korkskruv och hade skjutit lös kammen som nu låg nere i baljan bredvid slutburken...
Eftersom den har gått som en klocka hela vintern så ville den väl göra en "grande finale" nu när säsongen börjar ta slut
Det började så bra med att man var uppe med tuppen och tittade ut genom fönstret och fick se gnistrande sol och -4 grader på termometern. Perfekt för en tur med gamle svarten (Citation 300 -79).
På med skoteroverallen och ut och startade skotern som förvånansvärt nog gick igång på andra draget. Sedan började alltihop. När jag kommit cirka 4 km hemifrån började skotern leva om och gå som ett arsel. Öppnade huven och kunde konstatera att remmen hade sjungit på sista versen. Lyckligtvis hade jag med mig en reservrem så efter lite pyssel och knåp var jag iväg igen.
Glad i hågen fortsatte jag min färd. Eftersom det hade frusit så pass under natten så var det en extrem skare och extremt djupa, rodelliknande skoterspår som inte alls är speciellt lämpade att köra efter med min smala gamla skoter. Men det tänkte jag förstås inte så mycket på och i en ganska brant backe hördes ett DUNS under skotern. Jag stannade skotern och kunde konstatera att nu var det mattan som glidit av de bakre boggiehjulen. Efter mycket bök så fick jag mattan på plats och nu hade jag ingen större lust att köra mer så jag började glida hemmåt.
Allt gick bra ända tills jag skulle över den sista myren innan jag var hemma. I 70 km/h small det till utav bara helvete under huven och skotern stannade. Jag trodde först att någon kolv hade skjutit genom toppen men när jag öppnade huven så såg jag ingenting förutom att luftrenaren var lite sned och att variatorremmen var alldeles slak. Vid en lite närmare inspektion såg jag att fjädern på sekundärvariatorn stod rakt ut som en korkskruv och hade skjutit lös kammen som nu låg nere i baljan bredvid slutburken...
Eftersom den har gått som en klocka hela vintern så ville den väl göra en "grande finale" nu när säsongen börjar ta slut