Litet trådlyft men jag har faktiskt en historia att förtälja. Tycker dessutom inte att den här underhållande tråden ska gå i graven riktigt än
Nåväl. Historien utspelar sig påsken 2009, påskafton. Vi befinner oss i vår stuga i Rossneviken, ca 2½ mil upp efter Hornavan. Farsan är butiksinnehavare i Arjeplog och därmed fann han det vara en god idé att hålla denna butik öppen på dagen. Så han har ställt alarmet på kl 7. Problemet är dock att ungefär vid femtiden på morgonen vaknar han av att telefonen signalerar för slut batteri. Av rädsla för att försova sig bestämmer han sig då för att kliva upp. Han resonerar ett tag över huruvida han skall inta frukost i stugan eller äta då han kommer till Arjeplog. Efter noggrannt övervägande når han slutsatsen att frukost smakar bäst i "stan".
Sagt och gjort, ungefär vid halv sex på morgonen ger sig min fader ut på Hornavan i strålande solsken och en perfekt packad sjöled. Problemet uppstår dock vid triangelstenen, lite mindre än 1 mil från Arjeplog, då skotern plötsligt skriker okontrollerat i smärta. Det tar inte länge förrän han inser att han nu har en ej fungerande skoter. Nåväl, inget problem tänker min fortfarande positiva far, och drar helt sonika upp mobiltelefonen... som inte uppvisar några livstecken överhuvudtaget. Bara att ta hjälmen under armen och börja gå.
Efter några kilometer har han upptäckt tre saker: Skoterhjälmar är väldigt tunga, flytoveraller är väldigt dåligt ventilerade och arjeplogare är väldigt morgontrötta. Efter ytterligare en kilometer hör han äntligen ljudet av en skoter. I fjärran ser han en gammal trotjänare, en gammal Blizzard med en ännu äldre förare och hans lika gamla fru. Skönt, tänker min fader, nu slipper jag gå! Men, framför honom ligger ett skravel av is och snö som visar sig ge den till åren gångne föraren vissa problem. Det hela slutar med att han välter i slutet av skravlet. Min godhjärtade fader känner nu en sådan sympati gentemot den gamle mannen att han inte längre kan be om skjuts. Han ber dock om att få låna hans telefon. Problemet i detta ligger dock i att det inte finns någon täckning för mobilsignal uppe i vår stuga, så något samtal går aldrig fram till oss som är kvar i stugan. Han beslutar sig för att använda en livlina, nämligen "ring en vän". Han tar upp sin telefon för att leta fram numret... och inser återigen att telefonen inte har något batteri. Bara att fortsätta traska då.
Efter ytterligare kilometer avverkade, med endast ca 500 meter kvar till civilisationen, möter han så äntligen en skoter värd sitt namn, som kan ge honom skjuts in till samhället. Väl i samhället kan han ringa efter bogseringshjälp och få hem skotern.
Värt att tillägga är dock att vi som var kvar i stugan beslutade oss för att packa ihop och åka hem samma dag. På vägen hem gav insugsgummit på min kära ET upp helt, vilket resulterade i att den tjuvstannade ungefär var tionde meter, sedan fick man dra ungefär tjugo gånger. Så vi fick bogsera två skotrar den påsken.