Tar upp tråden...
1#
Jag och min tjej ska iväg och köpa skoter till stugan vår. Vi kommer fram till gården där den ska finnas och möter upp säljarn på gårdsplanen, skotern ser ut att vara i gott skick och det enda som ser ut att saknas är stänklappen. Jag vill naturligtvis provköra på momangen. Säljarn har tydligen haft problem med hans söner kört sönder alla skidspår runt gården till grannarnas förtret och ber mig hålla mig i nära anslutning till själva byggnaderna och gårdsplanen. Jag ser mig om på gården som inte är den största och verkar vara full av fruktträd, trädgård + skrot och ber säljarn att först ta ett varv, då han nog vet bäst vart saker och ting kan finnas under snötäcket. Lite motvilligt drar han igång maskinen och gasar iväg runt ladorna och lägger ett spår som jag sedan kan hålla mig till, avslutningsvis kör han en nästintill fullgasrepa över det som ser ut att vara trädgården nära själva boningshuset och drar på rejält så att stora grästuvor, växtlighet och annan bråte sprutar rakt igenom köksfönstret där hans tant står och förbereder middag. Ni kan tro att jag hade svårt att hålla mig för skratt åt situationen när tanten kommer utfarandes, fly förbannad, skriker att maten är ödelagd och börjar slänga det hon kommer åt efter gubben sin samtidigt som hon jagar karln som fortfarande sitter på skotern ett varv runt gårdsplanen innan det lugnar ner sig, jäkla temperament på tanten!
Efter egen kortare provkörning dock inte över trädgårn och obligatorisk prutande som inte var svår efter säljarns lilla missöde med sin körning, åkte jag därifrån och tänkte det var en jävla tur att jag bad honom lägga ett spår först!
Tyckte nästan lite synd om honom då jag skulle till och pruta för han skämdes så både inför mig och min tjej och sin fru att jag nog hade fått den gratis bara vi försvann därifrån så han kunde spika upp något över fönstret för att få tätt!
2#
Var ute tidigt en fin kall dag på lederna med den gamle trogne bredbandaren och bestämde mig för att utforska de mindre stickspåren på egen hand. Hade nog kört ett par timmar i okänd terräng men följde ett tidigare skoterspår i lössnön gjort av någon gissningsvis högpresterande smalbandsmaskin storlek mindre, med en förare med mycket tung högertumme som knappt nuddat med skidorna i lössnön. När det helt plötsligt börjar jävlas med maskineriet och skoter bara tvärdör mitt ute i ingenstans, efter en lång stunds ihärdigt felsökande och många "din jävla maskin" hittar jag felet i täppt sugledning i tanken som jag lyckas rensa med en bit ståltråd och ut kommer något som ser ut som en stor svart hårboll från hunden, hur nu det hamnade i tanken? Men, men ljust som det fortfarande var så tänkte jag fortsätta en liten bit till innan det var dags att vända om. Efter en stund kommer jag fram till en tjärn och det äldre spåret fortsätter bara rakt över. Kan han, kan jävlar i berget jag också, tänkte jag och klämde botten och siktade på det äldre spåret för att att inte riskera att fastna i den djupa lössnön som låg delvis i drivor. När jag kommit ut en tredjedel av tjärnens sträckning känner jag att det börjar driva riktigt dåligt, fastän att jag ligger rakt på det gamla spåret och ser mig över axeln och ser bara ett tjockt beigeaktigt sörjspår som förföljer mig och tänker bara, fan, fan, låt mig få komma över till andra sidan. Självklart bygger skotern på med så mycket slask och snö efter en stund att jag inte kommer en meter till oavsett hur jag än kränger och gör mig till på skotern. Inser att jag lyckats pricka den absoluta mitten på tjärnen och hoppas bara isen skall hålla medans jag lite fåraktigt sitter där och ser hur mer slaskvatten verkar rinna till från ingenstans. Ja ja, ibland går det bara inte, tänker jag och hivar upp kaffetermosen för att fundera ett slag på min situation och för att samla lite kraft före brottningsmatchen med issörjan kan börja. När slasket når långt över fotstegen och jag inser att det blir nog inge bättre av att sitta här som en fåne med odubbad matta mot hal is och inte kommer speciellt många centimetrar framåt eller bakåt i sörjan, blir det till att stiga av och börja jobba med snöskyffeln. Ganska snabbt förstår jag att här får det jävlar i mig gå undan om inte skotern ska frysa ihop helt, det var nämligen strax under 20 minus sist jag tittade på kvicksilvret och tillsammans med en lätt vind frös slasket på jävligt fort! Jobbar och sliter med skyffeln som en duracell-kanin för att skotta undan så pass mycket att jag ska kunna lyckas vända på åbäket. När jag ändå lyckats skyffla iväg tillräckligt för att kunna vrida runt den på isen ser jag plötsligt att endast några centimeter under isen dansar luftfickor runt av min egen och skoterns tyngd och ber snabbt till gudarna att det ska hålla, måtte det vara ”dubbel-is” på tjärnen och att jag står på det översta lagret! Efter lite försiktigt tassande på den knakande och sjungande isen och lite ännu mer försiktigt vridande på skotern i rätt riktning bakåt i spåret upptäcker jag att gudarna verkligen vill att det ska jävlas med råge idag! Inte nog med att jag är dyngsur som en dränkt katt upp till låren och snart inte känner vad som är fram och bak på mina fötter längre, ståendes med en astung lågkammad bredbandare på en is som riskerar att brista när som helst med en skyffel i handen som plötsligt väger tio gånger så mycket än vanligt pga issörja som frusit fast! Vad händer då? Jo, vänster styrled har valt att gå rakt av strax innan kulleden på någon underlig vänster! Satans helvete, tänker jag och funderar på hur i norden ska nu komma av isen med bara en fungerande skida? Isen börjar sviktande att ge med sig med ljudligt knak! Tar fort som fan och knyter fast remmen från bensindunken, i skidan och fäster upp den i fotsteget så att jag får en stelopererad skida som pekar lite ut mot vänster. Bättre än inget hinner jag tänka innan isen än mer ger med sig och slaskvattnet rinner till ovanpå isen. Skotern som stått och puttrat på tomgång under hela tiden fick nu full gas och jag lyckas slänga mig på skotern just som isen brister rejält bakom mig. Med full gas och bara en skida att styra med lyckas jag i det nu gamla vattenfyllda spåret med en del fula ord ur min käft som inte passar sig någonstans utom möjligtvis i skogen och tyngdförflyttningar som en speedad apa på en vippbräda, till slut ta mig till fast mark igen. Nerkyld och med adrenalinet pumpande bestämde jag mig då för att aldrig mer lita på gamla spår igen! Men hyggligt nöjd med mig själv ändå att jag slapp bada isvak utan bastu!
Resan hem igenom skogen tog tre-fyra gånger så lång tid som dit, fastän att jag knåpade ihop en lösning på skidproblemet som jag var rätt stolt över då! Med remmar fixerade jag den trasiga skidan mot den fungerande och fick den att följa med rätt hyggligt, men fort gick det inte! Som tur var hade jag torra handskar och strumpor i reserv att kunna byta med och nästan viktigaste av allt: en rulle skithuspapper som mer eller mindre gick åt då händelserna ute tjärnen hade gjort mig rejält skitnödig!
Det hela avslutades med en kall pilsner i badkaret hemma i stugan och lite reflektion över dagens tur i oturen. Var det dubbel-is på tjärnen? Nej tror inte det! Tanken har slagit mig sen då snön kom i mängder strax efter isarna la sig det året. Men det var skönare att tänka så just då ute på isen att det fanns mer mellan mig och botten än några centimeter jävligt bräcklig is dessutom på en stillastående skoter med en fungerande skida.
Visste redan innan jag gav mig ut att isarna inte var så värst tjock men ingen sjö eller tjärn hade bjudit på värst mycket snösörja ovanpå isarna och tänkte inte värst på det när jag redan följde ett äldre spår den dagen.
Inte långt efter det lilla äventyret blev det högre kammar med dubb, för nästa gång jag passerar området kan jag inte bara låta mig besegras av en liten skogstjärn i ingenstans.
Nog snackat om detta. Hoppas att jag inte tråkade ut alltför många av er där ute.
Och att ni fortsätter dela med er av händelserika historier!